kvinnor kan

Då är det min tur att skriva lite vad som hände för oss tjejjourare eftersom att jag somnade på bussen. Kan tala för både mig och Maja när jag skriver att SKR:s grundutbildning var väldigt intressant, bra och mycket givande. För att sammanfatta kort så började fredagen med en inledning av Catarina som står på inlägget nedanför. Efter detta delades vi upp och utbildningen för tjejjourarna startade igång. Vi började med lära-kännaövningar och även diskussion om bland annat förväntningar och utmaningar under dessa dagar.

(Våra förväntningar, utmaningar av kursen och även vad den kan bidra med)

Kvällen avslutades med mycket god middag och trevligt sällskap. Sedan fortsatte grundutbildningen lördag och söndag. Dessa dagar har bestått i föreläsningar, diskussioner och övningar i bland annat genus och normer, fördjupad kunskap i SKR:s värdegrund och policy, våld, kommunikation, jourverksamhet och bemötande, tips på hur vi kan maila och chatta, riktlinjer och utåtriktad verksamhet. Det var ganska många av alla tjejjourare som varit aktiva ett tag men grundutbildningen var lärorik för oss alla, det blev ny kunskap och repetition i vissa ämnen vilket är nyttigt. Under utbildningen fick vi träffa två tjejer som representerade Falkenberg och Varberg där tjejjouren snart ska starta upp. De fick många bra tips på hur en tjejjour kan vara. Det fick även jag och Maja som vi berättar mer om på vårt nästa möte.

(Här står Carin och går igenom våra lappar om normen på killar och tjejer)

Tack alla trevliga människor vi fått lära känn under denna underbara helg och framför allt tack till SKR. Här har vi våra härligare kursledare för tjejjouren.

(Clara Linderland, Hanna Gustavsson Hertell, Sabna Nillson och Carin Göransson, SKR)

Ja, så är man på hemväg efter en mycket givande styrelseutbildning och 15-års firandet av SKR. Regnet smattrat på busstaket och vi är ganska trötta alla fyra. Ska försöka sammanfatta helgen lite kort. Fredagen började med att Catarina inledde grundutbildningen för tjej- och kvinnojourer tilsammans med Lea från Tjejjouren Jorun, Eksjö. Det var ca 30 kvinnojourare och 15 tjejjourare. Efter några timmars jobb åt vi en god middag tillsammans. Utbildningarna höls på Gothia Towers i Göteborg och många var vi som gick vilse bland restauranger, hissar och föreläsningssalar.

Med anledning av Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor

FN instiftade den 25 november 1999 Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor, i den resolution som instiftade dagen slog man fast att våld mot kvinnor hindrar dem från att uppnå en jämställd position i samhället. Resolutionen definierar våld som handlingar som orsakar fysisk, sexuell eller psykisk skada, både om det sker i det offentliga eller i det privata. Vår erfarenhet är att det finns mycket kvar att göra. De unga tjejer vi möter förhåller sig dagligen till killars och mäns våld. Rädslan för att bli utsatt för övergrepp begränsar tjejers livsutrymme och tvingar dem att ta ansvar för mäns våldshandlingar. Denna anpassning sker på flera sätt och i olika miljöer, i skolan kontrolleras tjejer t.ex. genom att få mindre utrymme i klassrummet eller att tjejers sexualitet kontrolleras genom ”hor-rykten” och kränkande kommentarer. Det ska inte vara tjejers ansvar att anpassa sig till killars och mäns våld! Att utsätta en annan människa för en kränkning eller ett övergrepp är en aktiv handling och ansvaret ska alltid ligga på förövaren, oavsett kön. Vi anser att mäns våld är en del av ett strukturellt problem som kräver ett samhälleligt ansvar och agerande.
Statistiskt sett känner sig unga tjejer mer osäkra på offentliga platser än vad unga killar gör, så borde det inte vara för de som faller offer för offentligt våld är just unga killar. Tjejjouren menar att det handlar om vilka våldsbrott som lyfts fram i media och vem samhället väljer att lägga skulden på. När tjejer och kvinnor utsätts för våld är det främst av någon de känner och i hemmiljön, trots det målar samhället fortfarande upp bilden av ”den fula gubben” som lurar i en buske. Tjejer och kvinnor uppmanas att ”passa sig” och att inte utmana ödet. Faktum är att det är unga killar som utsätts för oprovocerat våld av okänd gärningsman på offentlig plats men vi hör aldrig samhället uppmana unga killar att ”passa sig”.
I dagens samhälle finns en stark manlig könsroll som ger makt och status till den som blir inkluderad men som också kostar för männen själva. Det är killar och män som, enligt norm, förväntas utöva och som utövar det mesta av våldet i vårt samhälle, mot kvinnor men också mot andra män. T.ex. straffas ofta killar som går utanför den sociala normen med just våld. Med norm menar vi här oskrivna och underförstådda regler som styr vårt beteende. Många normer är nödvändiga för social interaktion men det finns de normer som vi inte anser fyller en funktion. Ett sådant exempel är könsrollen som säger att män ska vara starka, modiga och heterosexuella. En man förväntas kunna säga ifrån och ta för sig medan kvinnor ska vara mjuka, passiva och empatiska. Tjejjouren anser att vi har en manlig könsroll som delvis legitimerar våld, vilket bidrar till att killars och mäns våld ofta tas förgivet som något manligt och ”naturligt”. Stereotypa könsroller stärker ett icke-jämställt samhälle och begränsar individen genom att man tillskrivs egenskaper som man egentligen inte har. Man måste påbörja ett jämställdhetsarbete i tidiga åldrar. Unga människor måste få se att det faktiskt är möjligt att gå utanför den snäva normen och att både tjejer och killar har något att vinna på ett jämställt samhälle. Vi ser inte tjejer som offer, vi anser heller inte att tjejer är svagare än killar men att deras position i samhället är svagare. För att stärka unga tjejer måste vi börja förändra attityder och stereotypa könsroller.

Nu under Jönköping Open talas det en del om det gemensamma vardagsrummet. Jag som jourtjej kan vittna om att unga tjejer inte upplever att de har samma rätt till det gemensamma vardagsrummet och statistiskt sett känner sig unga tjejer betydligt mer otrygga på offentliga platser än vad unga killar gör.  Så borde det inte vara, eftersom den grupp som är mest utsatt för våldsbrott på offentliga platser är unga killar. Vi i tjejjouren menar att det här handlar om vilken typ av övergrepp som lyfts fram i media och vem samhället väljer att lägga ansvaret på.

Rädslan för att bli utsatt för övergrepp är någonting som många tjejer tvingas förhålla sig till i sin vardag. Det kan handla om att man tar omvägar, undviker parker eller inte vågar gå ensam utomhus på natten. Den här vardagsrädslan gör att tjejers livsutrymme begränsas, och samtidigt tvingas tjejer att ta ansvar för mäns våldshandlingar.

Det ska inte vara tjejers ansvar att anpassa sig till killars och mäns våld! Att utsätta en annan människa för en kränkning eller ett övergrepp är en aktiv handling och ansvaret ska alltid ligga på förövaren, oavsett kön. Vi anser att mäns våld är en del av ett strukturellt problem som kräver ett samhälleligt ansvar och agerande. Det är jättebra att kommunen tryggar offentliga platser genom att sågar ner buskar och sätta upp lampor, men det är inte ett sätt att stärka unga tjejer. För att stärka unga tjejer måste vi börja med att förändra attityder och stereotypa könsroller och det är dags att börja lägga ansvaret på förövaren!

Nu är det som så att Jönköping är på god väg. Jönköpings kommun har valt att använda Machofabriken i ett projekt, och vi i tjejjouren får tillsammans med socialtjänsten chansen att ta detta ut till skolor.  Machofabriken är ett metodmaterial som i korthet handlar om normer och våld. Det är killar och män som både förväntas utöva och som utövar det mesta av våldet i vårt samhälle. Det bidrar till att mäns och killars våld ofta tas förgivet som något manligt. När unga människor ska definiera våld, gör de ofta det som enbart fysiskt våld, "-det är när man slår någon så att det börjar blöda". Effekten av detta blir att unga inte definierar sig som våldsutsatta när de utsätts för t.ex. kränkande kommentarer eller hot. Det gör att de får svårt att säga ifrån, sätta ord på vad det var som hände och kanske inte heller söker den hjälp de behöver. Unga människor har ett behov av att prata kring normer och våld!  Målet med projektet är att bryta kopplingen mellan manlighet och våld, och att unga människor ska uppleva att de själva kan ta makten över sina liv och också kunna ge andra utrymme att ta makten över sina.

Så, tack kommunpolitiker för att ni tog er i kragen och antog det här projektet. Och till unga tjejer vill jag säga: Stå på er! Ni har samma rätt till det gemensamma vardagsrummet som unga killar och det finns ingen anledning till att acceptera att det inte är så!

Tack!

//Framfördes av Rebecka Karlsson, Tjejjouren

Idag har projektveckan "Kärleken är fri!" dragit igång på Bäckadals gymnasiet. Kärleken är fri handlar om barn och ungas rättigheter. Projektet grundades av Rädda Barnen och tanken är att organisationer ska samarbeta kring detta för att unga ska veta vart de ska vända sig om deras rättigheter kränks. Projektet startade i Norrköping och har nu spridit sig till ett 20-tal orter och projektet har även rekommenderats från regeringsnivå.