Tal på Den internationella brottsofferdagen

Jag representerar Tjejjouren i Jönköping och vi kommer varje vecka i kontakt med tjejer som blir utsatta för brott.

Statistiskt sett så känner sig tjejer betydligt otryggare än killar på offentliga platser. Så borde det inte vara eftersom killar är den grupp som blir mest utsatta för våldsbrott på offentliga platser. Men trots att det främst är killar som utsätts för andra killars våld i det offentliga rummet så hörs få förmaningar riktade till killar om att ha sällskap hem om kvällen och att de helst hålla sig inne och nyktra.

Vi i tjejjouren menar att den här handlar om vilken typ av övergrepp som lyfts fram i media och vem samhället väljer att lägga ansvaret på. Vi menar att det är här som tjejer framställs som offer vilket bidrar till en ökad osäkerhet på den offentliga arenan.

Rädslan för att bli utsatt för övergrepp är någonting som många tjejer tvingas förhålla sig till i sin vardag. Det kan handla om att man tar omvägar, undviker parker eller inte vågar gå ensam utomhus på natten.

Den här vardagsrädslan gör att tjejers livsutrymme begränsas, och samtidigt tvingas tjejer att ta ansvar för mäns våldshandlingar. Killar och män är både förövare och offer för det offentliga våldet i större utsträckning än kvinnor, men är ändå märkligt osynliga i debatten. Rädslan är en form av felplacerat ansvar. Killar som är de som är mest utsatta förväntas inte ta ansvar för det våld som de utsätts för- Det är helt rimligt. Tjejer däremot är vana vid att ta ansvar för våldet, anpassa sitt liv efter det och skuldbelägga sig själva om de råkar illa ut. Samma sak gäller de killar som bryter mot maskulinitetsnormer – som heteronormen. Ju mindre makt, desto mer ansvar tycks det.

Men tjejer utsätts tyvärr inte bara för brott i det offentliga rummet. De flesta av de tjejer som hör av sig till oss blir utsatta för brott i miljöer som bör vara ”trygga” såsom hemmet, skolan eller en träningslokal.

Att bli utsatt för brott av någon i ens närhet såsom föräldrar, andra släktingar, vänner eller ens tränare kan bidra till en större smärta för om vi inte kan lita på dem i vår närhet, vem ska vi då lita på?

Att bli utsatt för ett övergrepp på krogen är en sak, men att bli utsatt i sitt hem en annan. Krogen behöver du inte gå tillbaka till varenda kväll som du gör till det som är ditt hem.

Det ska inte vara tjejers ansvar att anpassa sig till killars och mäns våld eller för en annan kvinnas våld heller för den delen! Att utsätta en annan människa för en kränkning eller ett övergrepp är en aktiv handling och ansvaret ska alltid ligga på förövaren, oavsett kön. Vi anser att mäns våld är en del av ett strukturellt problem som kräver ett samhälleligt ansvar och agerande.

För att stärka unga tjejer måste vi börja med att förändra attityder och stereotypa könsroller och det är dags att börja lägga ansvaret på förövaren!

Tjejjouren jobbar aktivt för att stärka och motivera tjejer att ta plats och få en bättre självkänsla.

Vi ser inte tjejer som offer men anser att tjejer generellt har mindre makt och utrymme i det offentliga rummet.

Tjejjouren ska vara en plats där unga tjejer kan bli hörda utan att bli dömda eller misstrodda. Antal kontaktsökande hos Tjejjouren i Jönköping har under det senaste året fördubblats, vilket vi anser tyder på att vi fyller en funktion som unga människor saknar och har ett behov av.

Många gånger är vi den första som tjejen kontaktar, vi är oerhört stolta över det förtroende och hoppas på att vi kan vara ett stöd även i fortsättningen.

Tjejjouren är en helt ideell organisation som riktar sig till alla som definierar sig som tjejer. Hos oss har man möjlighet att vara anonym och du får själv bestämma vad du vill berätta. Inga problem för stora eller små.

Vilken är då den vanligaste frågan till tjejjourerna?

”Bra initiativ. Men vad gör ni för killarna?”.

En mer rimlig reaktion kanske vore: ”Bra initiativ. Vilka andra grupper behöver samma insatser?”. Det är inte orättvist att unga tjejer i 15 år har lagt sin fritid på att driva ständigt underfinansierade tjejjourer som tar ansvar för tjejers psykiska ohälsa, ätstörningar och erfarenheter av våld och förtryck. Det som är orättvist är att de dessutom förväntas ta ansvar för att få jobbar feministiskt med unga killar.

Det är dags för polisen att sluta mana tjejer till försiktighet, för föräldrar att börja prata med söner istället för döttrar om våld och för allmänheten att sluta uppmana tjejjourer att starta killjourer. Placera ansvaret där det hör hemma – inte på tjejers axlar.

Tack!

 

Om man vill lyssna på radio kan man göra det HÄR! Ungefär 19minuter in i programmet så pratar jag om Tjejjouren!
Två av våra fina tjejjourare! :)

Frågar man inget- Får man inget veta



I fredags 3 februari var jag på en otrolig inspirerande och intressant dag med maskrosbarn.  Maskrosbarn är en ideell verksamhet som stödjer ungdomar som har föräldrar som missbrukar eller är psykisk sjuka. De har 4 heltidsanställda och ca 50 aktiva volontärer. Föreningen startade 2005 och sedan dess bara växt. Ni kan läsa mer på  http://www.maskrosbarn.org/

I fredags handlade dagen om en unik intervjustudie om vad barn vill ha för stöd i samhället.
Frågar man inget - får man inget veta

72% av ungdomarna känner sig inte lyssnade på av myndigheter.
93% av ungdomarna känner inte till barnkonventionen och sina
rättigheter
78% av ungdomarna har inte fått berättat för sig av en vuxen om sin
förälders diagnos eller sjukdom.

Dagen började med historian om maskrosbarn och sedan följde resultat av studie där mycket citat och inspelningar visades som ungdomarna själva sagt. Rapporten tar fram mycket om verktyg som bland annat vänder sig till socialtjänst, psykiatri, missbruksvård, skola, fritidsverksamheter. Det var många bra tips som ungdomarna själva gav denna dag. Framför allt och det gäller alla myndigheter och verksamheter det är att LYSSNA och ha ett BRA bemötande. Det kan också handla om att ha mysiga och finare samtalsrum där ungdomar faktiskt kan känna sig trygga ex hos socialtjänsten. Jag kommer ta med mig rapporten till jouren så kan ni läsa alla tips själva. Det var intressant fakta till oss om vi någon gång vill starta stödgrupper, det står i en längre rapport som de kommer lägga på deras hemsida senare. Detta tog de inte upp på konferensen.

Ungdomarna och de anställda på maskrosbarn denna dag lade också stor fokus på att alltid fråga, fråga en gång för mycket hellre än för lite när vi misstänker att något är fel med någon individ. De beskrev att till en början kanske ungdomen verkar sur och inte bry sig men de bryr sig mycket och tänker på det. De blir glada innerst inne om att någon bryr sig, för ofta känner de sig ensamma och har ingen.

I rapporten tog de också upp om vad vi som medmänniskor kan tänka på och att vi faktiskt kan rädda liv genom att fråga och tänka på dessa saker:

- Våga fråga
- Våga agera
- Våga vara osvensk
- Våga vara obekväm
- Våga kriga för allas våra barn
- Våga lyssna
- Våga vara vuxen
- Våga ge av din tid
- Våga vara personlig
- Våga göra något även fast du inte måste

Av rapporten och denna dag fick jag ännu mer bekräftelse på att vi gör ett bra jobb i vår jour. Vi stöttar de som chattar och mailar till oss. Vi vågar lyssna, vi frågar, vi ger oss av vår tid, vi agerar när det behövs. Tack alla och tack maskrosbarn för en bra dag!


Gustaf i tjejjourens nya tröja!


Fort. på SKR:s grundutbildning

Då är det min tur att skriva lite vad som hände för oss tjejjourare eftersom att jag somnade på bussen. Kan tala för både mig och Maja när jag skriver att SKR:s grundutbildning var väldigt intressant, bra och mycket givande. För att sammanfatta kort så började fredagen med en inledning av Catarina som står på inlägget nedanför. Efter detta delades vi upp och utbildningen för tjejjourarna startade igång. Vi började med lära-kännaövningar och även diskussion om bland annat förväntningar och utmaningar under dessa dagar.

(Våra förväntningar, utmaningar av kursen och även vad den kan bidra med)

Kvällen avslutades med mycket god middag och trevligt sällskap. Sedan fortsatte grundutbildningen lördag och söndag. Dessa dagar har bestått i föreläsningar, diskussioner och övningar i bland annat genus och normer, fördjupad kunskap i SKR:s värdegrund och policy, våld, kommunikation, jourverksamhet och bemötande, tips på hur vi kan maila och chatta, riktlinjer och utåtriktad verksamhet. Det var ganska många av alla tjejjourare som varit aktiva ett tag men grundutbildningen var lärorik för oss alla, det blev ny kunskap och repetition i vissa ämnen vilket är nyttigt. Under utbildningen fick vi träffa två tjejer som representerade Falkenberg och Varberg där tjejjouren snart ska starta upp. De fick många bra tips på hur en tjejjour kan vara. Det fick även jag och Maja som vi berättar mer om på vårt nästa möte.

(Här står Carin och går igenom våra lappar om normen på killar och tjejer)

Tack alla trevliga människor vi fått lära känn under denna underbara helg och framför allt tack till SKR. Här har vi våra härligare kursledare för tjejjouren.



(Clara Linderland, Hanna Gustavsson Hertell, Sabna Nillson och Carin Göransson, SKR)

Styrelsekonferens och Grundutbildning för tjejjourer i Göteborg

Ja, så är man på hemväg efter en mycket givande styrelseutbildning och 15-års firandet av SKR. Regnet smattrat på busstaket och vi är ganska trötta alla fyra. Ska försöka sammanfatta helgen lite kort. Fredagen började med att Catarina inledde grundutbildningen för tjej- och kvinnojourer tilsammans med Lea från Tjejjouren Jorun, Eksjö. Det var ca 30 kvinnojourare och 15 tjejjourare. Efter några timmars jobb åt vi en god middag tillsammans. Utbildningarna höls på Gothia Towers i Göteborg och många var vi som gick vilse bland restauranger, hissar och föreläsningssalar.
Grundutbildningen fortsatta lördag och söndag och styrelseutbildnigen började efter lunch på lördagen med en inledning av Carina Olsson, ordförande i SKR. Carina berättade om fredagens firande i Stockholm där bland andra Fredrik Reinfeldt höll tal.
Mattias Hansson (IDEA) föreläste sedan om arbetsgivaransvaret. Vi fick mycket kunskap kring frågor om vikten av tydlig rollfördelning inom jourerna, arbetsmiljöfrågor,personalpolicy och vad i kan kräva eller förvänta oss av styrelsen, verksamhetsansvarig, övriga anställda och volontärer.
Sedan berättade Carin Holmberg och Viveka Enander om samhällsströmmningar inom forskningen kring kvinnofridområdet och om den forskning de ska bedriva inom SKR kommande år; SKRs utveckling historiskt, nutid och framtid.
Dagen avslutades med att Carina och Olga Persson, förbundssekreterare pratade om socialstyrelsens handbok Våld och vilka konsekvenser denna får för SKRs medlemmar. Socialstyrelsen har också fått ett regeringsuppdrag att definiera begreppet skyddat boende och utreda kvaliteten i skyddade boenden.
Sedan var det dags att byta om till födelsedagsmiddag. God mat, underhållning och trevligt sällskap serverades. Tal hölls, minnen berättades och trötta och mätta gick till sängs.
Söndagen började med en mycket intressant föreläsning av Ludvig Sandberg, Forum förfrivilligt  socialt arbete."Vilken roll har vi i vår kommun och hur kan vi samarbeta med vår kommun.Ludvig har samarbetat med SKR och gjort en analys av var han tror SKR befinner sig nu och vilka frågor SKR och de lokala jourerna står inför. Det gäller bland annat upphandling eller inte - eller en tredje väg som Ludvig förespråkar. Detta vill vi diskutera vidare i jouren.
Vi hade gruppdiskussioner om framtiden efter detta.
Nu hade jag tänkt be Ella skriva lite om tjejjoursutbildningen men hon sover så gott i sätet framför mig så jag vill inte väcka henne!
Anne, Catarina, Ella och Maja

Debattartikel i Jönköpings Posten!

Med anledning av Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor

FN instiftade den 25 november 1999 Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor, i den resolution som instiftade dagen slog man fast att våld mot kvinnor hindrar dem från att uppnå en jämställd position i samhället. Resolutionen definierar våld som handlingar som orsakar fysisk, sexuell eller psykisk skada, både om det sker i det offentliga eller i det privata. Vår erfarenhet är att det finns mycket kvar att göra. De unga tjejer vi möter förhåller sig dagligen till killars och mäns våld. Rädslan för att bli utsatt för övergrepp begränsar tjejers livsutrymme och tvingar dem att ta ansvar för mäns våldshandlingar. Denna anpassning sker på flera sätt och i olika miljöer, i skolan kontrolleras tjejer t.ex. genom att få mindre utrymme i klassrummet eller att tjejers sexualitet kontrolleras genom ”hor-rykten” och kränkande kommentarer. Det ska inte vara tjejers ansvar att anpassa sig till killars och mäns våld! Att utsätta en annan människa för en kränkning eller ett övergrepp är en aktiv handling och ansvaret ska alltid ligga på förövaren, oavsett kön. Vi anser att mäns våld är en del av ett strukturellt problem som kräver ett samhälleligt ansvar och agerande.
Statistiskt sett känner sig unga tjejer mer osäkra på offentliga platser än vad unga killar gör, så borde det inte vara för de som faller offer för offentligt våld är just unga killar. Tjejjouren menar att det handlar om vilka våldsbrott som lyfts fram i media och vem samhället väljer att lägga skulden på. När tjejer och kvinnor utsätts för våld är det främst av någon de känner och i hemmiljön, trots det målar samhället fortfarande upp bilden av ”den fula gubben” som lurar i en buske. Tjejer och kvinnor uppmanas att ”passa sig” och att inte utmana ödet. Faktum är att det är unga killar som utsätts för oprovocerat våld av okänd gärningsman på offentlig plats men vi hör aldrig samhället uppmana unga killar att ”passa sig”.
I dagens samhälle finns en stark manlig könsroll som ger makt och status till den som blir inkluderad men som också kostar för männen själva. Det är killar och män som, enligt norm, förväntas utöva och som utövar det mesta av våldet i vårt samhälle, mot kvinnor men också mot andra män. T.ex. straffas ofta killar som går utanför den sociala normen med just våld. Med norm menar vi här oskrivna och underförstådda regler som styr vårt beteende. Många normer är nödvändiga för social interaktion men det finns de normer som vi inte anser fyller en funktion. Ett sådant exempel är könsrollen som säger att män ska vara starka, modiga och heterosexuella. En man förväntas kunna säga ifrån och ta för sig medan kvinnor ska vara mjuka, passiva och empatiska. Tjejjouren anser att vi har en manlig könsroll som delvis legitimerar våld, vilket bidrar till att killars och mäns våld ofta tas förgivet som något manligt och ”naturligt”. Stereotypa könsroller stärker ett icke-jämställt samhälle och begränsar individen genom att man tillskrivs egenskaper som man egentligen inte har. Man måste påbörja ett jämställdhetsarbete i tidiga åldrar. Unga människor måste få se att det faktiskt är möjligt att gå utanför den snäva normen och att både tjejer och killar har något att vinna på ett jämställt samhälle. Vi ser inte tjejer som offer, vi anser heller inte att tjejer är svagare än killar men att deras position i samhället är svagare. För att stärka unga tjejer måste vi börja förändra attityder och stereotypa könsroller.


Invigningstalet i Rådhusparken, Jönköping Open 17 nov

Nu under Jönköping Open talas det en del om det gemensamma vardagsrummet. Jag som jourtjej kan vittna om att unga tjejer inte upplever att de har samma rätt till det gemensamma vardagsrummet och statistiskt sett känner sig unga tjejer betydligt mer otrygga på offentliga platser än vad unga killar gör.  Så borde det inte vara, eftersom den grupp som är mest utsatt för våldsbrott på offentliga platser är unga killar. Vi i tjejjouren menar att det här handlar om vilken typ av övergrepp som lyfts fram i media och vem samhället väljer att lägga ansvaret på.

Rädslan för att bli utsatt för övergrepp är någonting som många tjejer tvingas förhålla sig till i sin vardag. Det kan handla om att man tar omvägar, undviker parker eller inte vågar gå ensam utomhus på natten. Den här vardagsrädslan gör att tjejers livsutrymme begränsas, och samtidigt tvingas tjejer att ta ansvar för mäns våldshandlingar.

Det ska inte vara tjejers ansvar att anpassa sig till killars och mäns våld! Att utsätta en annan människa för en kränkning eller ett övergrepp är en aktiv handling och ansvaret ska alltid ligga på förövaren, oavsett kön. Vi anser att mäns våld är en del av ett strukturellt problem som kräver ett samhälleligt ansvar och agerande. Det är jättebra att kommunen tryggar offentliga platser genom att sågar ner buskar och sätta upp lampor, men det är inte ett sätt att stärka unga tjejer. För att stärka unga tjejer måste vi börja med att förändra attityder och stereotypa könsroller och det är dags att börja lägga ansvaret på förövaren!

Nu är det som så att Jönköping är på god väg. Jönköpings kommun har valt att använda Machofabriken i ett projekt, och vi i tjejjouren får tillsammans med socialtjänsten chansen att ta detta ut till skolor.  Machofabriken är ett metodmaterial som i korthet handlar om normer och våld. Det är killar och män som både förväntas utöva och som utövar det mesta av våldet i vårt samhälle. Det bidrar till att mäns och killars våld ofta tas förgivet som något manligt. När unga människor ska definiera våld, gör de ofta det som enbart fysiskt våld, "-det är när man slår någon så att det börjar blöda". Effekten av detta blir att unga inte definierar sig som våldsutsatta när de utsätts för t.ex. kränkande kommentarer eller hot. Det gör att de får svårt att säga ifrån, sätta ord på vad det var som hände och kanske inte heller söker den hjälp de behöver. Unga människor har ett behov av att prata kring normer och våld!  Målet med projektet är att bryta kopplingen mellan manlighet och våld, och att unga människor ska uppleva att de själva kan ta makten över sina liv och också kunna ge andra utrymme att ta makten över sina.

Så, tack kommunpolitiker för att ni tog er i kragen och antog det här projektet. Och till unga tjejer vill jag säga: Stå på er! Ni har samma rätt till det gemensamma vardagsrummet som unga killar och det finns ingen anledning till att acceptera att det inte är så!

Tack!

//Framfördes av Rebecka Karlsson, Tjejjouren


Kärleken är fri har kommit till Bäckadal!

Idag har projektveckan "Kärleken är fri!" dragit igång på Bäckadals gymnasiet. Kärleken är fri handlar om barn och ungas rättigheter. Projektet grundades av Rädda Barnen och tanken är att organisationer ska samarbeta kring detta för att unga ska veta vart de ska vända sig om deras rättigheter kränks. Projektet startade i Norrköping och har nu spridit sig till ett 20-tal orter och projektet har även rekommenderats från regeringsnivå.
Här i Jönköping är det Rädda Barnen, socialtjänsten, kvinnojouren, Tjejjouren, BOJ, Polisen, Ungdomsmottagningen, Kvinnofrid (som även riktar sig till våldsutsatta män)och Stödcentrum för unga brottsutsatta, som samarbetar kri Kärleken är fri. I slutet av oktober hölls projektet på Erik Dahlbergs gymnasiet där eleverna fick ta del av teaterföreställning, klassrumsbesök, föreläsningar och en utställning kring ungas rättigheter. Liksom på Erik Dahlbergs gymnasiet är det främst ettorna som kommer få ta del av teaterföreställningen, klassrumsbesök och föreläsningen men utställningen kring rättigheter är tillgänglig för alla elever! Klassrumsbesöken grundar sig på olika värderingsövningar där eleverna får möjlighet att diskutera och ta ställning i olika frågor. Föreläsningen har hållts av Jönets egna HBTQ-konsult, Frida Ohlsson Sandahl. Ta gärna en titt på hennes hemsida! http://fridaohlssonsandahl.se/
Under veckan är det fullt möjligt att det dyker upp lite bilder från Bäckadal!

Dag 2 på SKR:s medlemsutbildning

Dagen började 9.00 med Patric Bengtsson som har arbetat på socialtjänsten och temat var: "Vad som händer när vi anmäler till socialtjänsten att ett barn far illa". Patric redogjorde för hur socialtjänsten är uppbyggd och hur en förhandsbedömning och utredning går till. Under förmiddagen fick vi också möjlighet att diskutera case, vi valde att dela upp oss kvinnojourare och tjejjourare för sig ochdet resulterade i ett bra utbyte med de andra tjejjourarna! Vi upplevde att många tjejjourer upplever samma problem och frågeställningar som vi har på våran jour. Något som också diskuterades flitigt var hur kvinnojouren ser på sin anmälningsplikt och hur man ska tolka begreppet "utförare av socialtjänst". SKR håller just nu på med att titta på hur socialtjänstlagen är utformad och hur man ska tolka den när det kommer till detta.

Efter lunch var det dags för Barbro Sjöqvist som arbetar som advokat och pratade om vårdnad, boende och umgänge med barn när den ena partnern utsätter den andre för våld. Hon gick bland annat igenom vad som krävs för att den ena föräldern ska få enskild vårdnad och hur det avgörs, hur man ser på barnets boendesituation osv.

Slutsats: det har varit en jättebra utbildningshelg! Tack till SKR som ordnade till detta. För er som inte fick vara med kan jag bidra med en länk. Den här kvinnan höll ett av workshopen på lördagen och pratade om hur man kan prata med barn om våld: http://www.kvinnojouren.se/sa-kan-du-prata-med-barn-om-vald

Vi också säga att vi i tjejjouren nästa måndag drar igång ett av våra projekt: Kärleken är fri! Under hela nästa vecka kommer vi vara på ED gymnasiet och prata våld och mänskliga rättigheter, något vi ser fram emot med spänning! Har vi tur kommer det att synas även här på bloggen.
Tack och hej!

På powerwalk


Tjejjourare diskuterar case


En glad Malin


Patric Bengtsson pratar socialtjänst


En ö


Ella fikar!


RSS 2.0