kvinnor kan

Jag representerar Tjejjouren i Jönköping och vi kommer varje vecka i kontakt med tjejer som blir utsatta för brott.

Statistiskt sett så känner sig tjejer betydligt otryggare än killar på offentliga platser. Så borde det inte vara eftersom killar är den grupp som blir mest utsatta för våldsbrott på offentliga platser. Men trots att det främst är killar som utsätts för andra killars våld i det offentliga rummet så hörs få förmaningar riktade till killar om att ha sällskap hem om kvällen och att de helst hålla sig inne och nyktra.

Vi i tjejjouren menar att den här handlar om vilken typ av övergrepp som lyfts fram i media och vem samhället väljer att lägga ansvaret på. Vi menar att det är här som tjejer framställs som offer vilket bidrar till en ökad osäkerhet på den offentliga arenan.

Rädslan för att bli utsatt för övergrepp är någonting som många tjejer tvingas förhålla sig till i sin vardag. Det kan handla om att man tar omvägar, undviker parker eller inte vågar gå ensam utomhus på natten.

Den här vardagsrädslan gör att tjejers livsutrymme begränsas, och samtidigt tvingas tjejer att ta ansvar för mäns våldshandlingar. Killar och män är både förövare och offer för det offentliga våldet i större utsträckning än kvinnor, men är ändå märkligt osynliga i debatten. Rädslan är en form av felplacerat ansvar. Killar som är de som är mest utsatta förväntas inte ta ansvar för det våld som de utsätts för- Det är helt rimligt. Tjejer däremot är vana vid att ta ansvar för våldet, anpassa sitt liv efter det och skuldbelägga sig själva om de råkar illa ut. Samma sak gäller de killar som bryter mot maskulinitetsnormer – som heteronormen. Ju mindre makt, desto mer ansvar tycks det.

Men tjejer utsätts tyvärr inte bara för brott i det offentliga rummet. De flesta av de tjejer som hör av sig till oss blir utsatta för brott i miljöer som bör vara ”trygga” såsom hemmet, skolan eller en träningslokal.

Att bli utsatt för brott av någon i ens närhet såsom föräldrar, andra släktingar, vänner eller ens tränare kan bidra till en större smärta för om vi inte kan lita på dem i vår närhet, vem ska vi då lita på?

Att bli utsatt för ett övergrepp på krogen är en sak, men att bli utsatt i sitt hem en annan. Krogen behöver du inte gå tillbaka till varenda kväll som du gör till det som är ditt hem.

Det ska inte vara tjejers ansvar att anpassa sig till killars och mäns våld eller för en annan kvinnas våld heller för den delen! Att utsätta en annan människa för en kränkning eller ett övergrepp är en aktiv handling och ansvaret ska alltid ligga på förövaren, oavsett kön. Vi anser att mäns våld är en del av ett strukturellt problem som kräver ett samhälleligt ansvar och agerande.

För att stärka unga tjejer måste vi börja med att förändra attityder och stereotypa könsroller och det är dags att börja lägga ansvaret på förövaren!

Tjejjouren jobbar aktivt för att stärka och motivera tjejer att ta plats och få en bättre självkänsla.

Vi ser inte tjejer som offer men anser att tjejer generellt har mindre makt och utrymme i det offentliga rummet.

Tjejjouren ska vara en plats där unga tjejer kan bli hörda utan att bli dömda eller misstrodda. Antal kontaktsökande hos Tjejjouren i Jönköping har under det senaste året fördubblats, vilket vi anser tyder på att vi fyller en funktion som unga människor saknar och har ett behov av.

Många gånger är vi den första som tjejen kontaktar, vi är oerhört stolta över det förtroende och hoppas på att vi kan vara ett stöd även i fortsättningen.

Tjejjouren är en helt ideell organisation som riktar sig till alla som definierar sig som tjejer. Hos oss har man möjlighet att vara anonym och du får själv bestämma vad du vill berätta. Inga problem för stora eller små.

Vilken är då den vanligaste frågan till tjejjourerna?

”Bra initiativ. Men vad gör ni för killarna?”.

En mer rimlig reaktion kanske vore: ”Bra initiativ. Vilka andra grupper behöver samma insatser?”. Det är inte orättvist att unga tjejer i 15 år har lagt sin fritid på att driva ständigt underfinansierade tjejjourer som tar ansvar för tjejers psykiska ohälsa, ätstörningar och erfarenheter av våld och förtryck. Det som är orättvist är att de dessutom förväntas ta ansvar för att få jobbar feministiskt med unga killar.

Det är dags för polisen att sluta mana tjejer till försiktighet, för föräldrar att börja prata med söner istället för döttrar om våld och för allmänheten att sluta uppmana tjejjourer att starta killjourer. Placera ansvaret där det hör hemma – inte på tjejers axlar.

Tack!

 

Om man vill lyssna på radio kan man göra det HÄR! Ungefär 19minuter in i programmet så pratar jag om Tjejjouren!

I fredags 3 februari var jag på en otrolig inspirerande och intressant dag med maskrosbarn.  Maskrosbarn är en ideell verksamhet som stödjer ungdomar som har föräldrar som missbrukar eller är psykisk sjuka. De har 4 heltidsanställda och ca 50 aktiva volontärer. Föreningen startade 2005 och sedan dess bara växt. Ni kan läsa mer på  http://www.maskrosbarn.org/

I fredags handlade dagen om en unik intervjustudie om vad barn vill ha för stöd i samhället.
Frågar man inget - får man inget veta

72% av ungdomarna känner sig inte lyssnade på av myndigheter.
93% av ungdomarna känner inte till barnkonventionen och sina
rättigheter
78% av ungdomarna har inte fått berättat för sig av en vuxen om sin
förälders diagnos eller sjukdom.

Dagen började med historian om maskrosbarn och sedan följde resultat av studie där mycket citat och inspelningar visades som ungdomarna själva sagt. Rapporten tar fram mycket om verktyg som bland annat vänder sig till socialtjänst, psykiatri, missbruksvård, skola, fritidsverksamheter. Det var många bra tips som ungdomarna själva gav denna dag. Framför allt och det gäller alla myndigheter och verksamheter det är att LYSSNA och ha ett BRA bemötande. Det kan också handla om att ha mysiga och finare samtalsrum där ungdomar faktiskt kan känna sig trygga ex hos socialtjänsten. Jag kommer ta med mig rapporten till jouren så kan ni läsa alla tips själva. Det var intressant fakta till oss om vi någon gång vill starta stödgrupper, det står i en längre rapport som de kommer lägga på deras hemsida senare. Detta tog de inte upp på konferensen.

Ungdomarna och de anställda på maskrosbarn denna dag lade också stor fokus på att alltid fråga, fråga en gång för mycket hellre än för lite när vi misstänker att något är fel med någon individ. De beskrev att till en början kanske ungdomen verkar sur och inte bry sig men de bryr sig mycket och tänker på det. De blir glada innerst inne om att någon bryr sig, för ofta känner de sig ensamma och har ingen.

I rapporten tog de också upp om vad vi som medmänniskor kan tänka på och att vi faktiskt kan rädda liv genom att fråga och tänka på dessa saker:

- Våga fråga
- Våga agera
- Våga vara osvensk
- Våga vara obekväm
- Våga kriga för allas våra barn
- Våga lyssna
- Våga vara vuxen
- Våga ge av din tid
- Våga vara personlig
- Våga göra något även fast du inte måste

Av rapporten och denna dag fick jag ännu mer bekräftelse på att vi gör ett bra jobb i vår jour. Vi stöttar de som chattar och mailar till oss. Vi vågar lyssna, vi frågar, vi ger oss av vår tid, vi agerar när det behövs. Tack alla och tack maskrosbarn för en bra dag!